Om trovärdighet

Tisdagen den 21 november publicerade Dagens Nyheter en artikel om den så kallade kulturprofilen, som sedan många år driver en kulturscen i centrala Stockholm. Arton kvinnor trädde fram, några med namn och bild, och berättade om de sexuella trakasserier de menade att de hade utsatts för av kulturprofilen. Ett par av dem uppgav att de utsatts för våldtäkter. En kvinna berättade att hon gått till polisen för att anmäla, men att hon ändrade sig.

Jag blev chockerad av innehållet i artikeln och kände ren vämjelse. Om vittnesmålen stämmer med verkligheten, vilket jag inte har anledning att betvivla, har de arton kvinnorna utsatts för vedervärdig behandling. Dessutom lär mannen i fråga ha använt sig indirekt av Svenska Akademiens goda namn för att tillskansa sig sexuella tjänster. Enligt uppgifter i medierna har minst fem kvinnor nu polisanmält Kulturprofilen. Jag välkomnar deras beslut och vill hedra deras mod.

Några har ställt sig frågan om hur pass tillförlitliga uppgifterna i DN egentligen är. Jag resonerade om saken med de advokater Svenska Akademien har anlitat. De kunde bekräfta mitt intryck av trovärdigheten. Det rör sig ju om arton vittnesmål, inte bara ett eller två, och berättelserna uppvisar stor samstämmighet. Dessutom finns stödbevisning i form av vittnen, dagboksanteckningar, e-postkorrespondens och liknande.