Ur Akademiens liv

Nobelpriset och kvinnorna

Svetlana Aleksijevitj.
Foto: Margarita Kabakova

I en utmärkt artikel i söndagens Dagens Nyheter diskuterar vetenskapsjournalisten Maria Günther den massiva mansdominansen bland årets Nobelpristagare. Hundra procent män. Inklusive priset i litteratur. Förra året var det likadant.

Svenska Akademien har en nedslående statistik när det gäller andelen kvinnliga Nobelpristagare i litteratur, i synnerhet om man ser till historien. Sedan 1901, då Nobelpriset delades ut första gången, har totalt 14 pristagare i litteratur varit kvinnor. Det är inte mycket att skryta med.

Om man betraktar samtiden blir Svenska Akademiens statistik genast lite bättre. Under åren mellan 1990 och 2017 var närmare 30 procent kvinnliga pristagare. Krymper man tidsspannet och betraktar perioden från 2007 fram till i dag kommer man upp i 36 procent kvinnliga pristagare. Med tanke på att Nobelpriset i litteratur är en av världens mest prestigefyllda belöningar går det åt rätt håll. Därmed inte sagt att statistiken inte kan bli bättre. Det kan den, och det kommer den.

Samtidigt finns skäl att påminna sig om att Svenska Akademien inte strävar efter god statistik för sakens egen skull. Det enda Akademien bryr sig om är kvalitet, oavsett vem som skriver, och det är skälet till att banbrytande författare som Toni Morrison, Nadine Gordimer, Herta Müller, Alice Munro och Svetlana Aleksijevitj – för att bara nämna några  – hör hemma i Nobelprisets historia.