Nobelpriset och kvinnorna

Svetlana Aleksijevitj.
Foto: Margarita Kabakova

I en utmärkt artikel i söndagens Dagens Nyheter diskuterar vetenskapsjournalisten Maria Günther den massiva mansdominansen bland årets Nobelpristagare. Hundra procent män. Inklusive priset i litteratur. Förra året var det likadant.

Svenska Akademien har en nedslående statistik när det gäller andelen kvinnliga Nobelpristagare i litteratur, i synnerhet om man ser till historien. Sedan 1901, då Nobelpriset delades ut första gången, har totalt 14 pristagare i litteratur varit kvinnor. Det är inte mycket att skryta med.

Om man betraktar samtiden blir Svenska Akademiens statistik genast lite bättre. Under åren mellan 1990 och 2017 var närmare 30 procent kvinnliga pristagare. Krymper man tidsspannet och betraktar perioden från 2007 fram till i dag kommer man upp i 36 procent kvinnliga pristagare. Med tanke på att Nobelpriset i litteratur är en av världens mest prestigefyllda belöningar går det åt rätt håll. Därmed inte sagt att statistiken inte kan bli bättre. Det kan den, och det kommer den.

Samtidigt finns skäl att påminna sig om att Svenska Akademien inte strävar efter god statistik för sakens egen skull. Det enda Akademien bryr sig om är kvalitet, oavsett vem som skriver, och det är skälet till att banbrytande författare som Toni Morrison, Nadine Gordimer, Herta Müller, Alice Munro och Svetlana Aleksijevitj – för att bara nämna några  – hör hemma i Nobelprisets historia.

Malmsjö på Dramaten

Foto: Sören Vilks.

I helgen var jag och såg Samuel Becketts pjäs ”Krapps sista band” på Dramaten. Det var en strålande föreställning med Jan Malmsjö i ensamt majestät på en nattsvart scen, som möblerats på enklast tänkbara vis: ett bord, en stol, en bandspelare och en lågt hängande taklampa. Beckett skrev monologen 1959. I ett brev till Patrick Magee, en av Becketts favoritskådisar, skriver pjäsförfattaren: ”Jag hoppas att du tycker om din monolog. Om där finns nånting som du vill fråga mig om, så tveka inte att skriva. Jag önskar att vi kunde träffas och gå igenom den tillsammans. Krapps ansikte medan han lyssnar är naturligtvis tre fjärdedelar av den striden. Jag gjorde inget försök att skriva ut dessa förändringar eller brist på förändring. Jag kände att jag tryggt kunde överlämna det åt dig.” Malmsjö har en rad hyllade föregångare i rollen som Krapp på Dramaten, som Lars Hansson och Erland Josephson. Själv hade jag aldrig förmånen att se dessa skådespelare spela den åldrade mannen där han sitter och lyssnar på yngre versioner av sig själv inspelade på band. Men en sak vet jag. Detta är Dramaten när den är som bäst. Regi: Karl Dunér. Översättning: Magnus Hedlund.

Falskt twitterkonto

Så har det hänt igen. Mitt namn har kapats och jag har fått ett Twitterkonto. Bara för att få budskapet klart en gång för alla. Jag har aldrig twittrat, twittrar inte heller nu och har inga som helst planer på att börja twittra. Någonsin. Så sade min företrädare på sekreterarposten, Peter Englund, och så säger även jag.